tisdag 19 november 2013

Åldersdiskriminering vid 56?

Vi förväntas arbeta allt längre upp i åren, men samtidigt skiftar den personliga situationen kraftigt mellan individer. Men vi omfattas alla av förbudet mot diskriminering på grund av ålder. Den faktorn ska inte vara ett skäl för att vare sig neka eller erbjuda anställning. En arbetsgivare ska inte ha allmänna önskemål om att en anställd ska ha en viss ålder men det finns undantag från förbudet mot åldersdiskriminering. Det området i samhället som helt är är undantaget är politiken. Det enda rimliga då politik, visserligen innebär mycket jobb, men inte är ett arbete utan ett förtroende - ett förtroendeuppdrag. Men däremot vill politiken påverka och sätta normer i samhället.
 
Nu har vi fått en diskussion inom socialdemokratin i länet som påminner om debatten inför valet 2006. Då talades det också om inför valet om föryngring på listorna med följd att kvinnor med erfarenhet fick stiga åt sidan och istället lyftes unga kvinnor lyftes fram. Män får pondus och tyngd med åren medan starka kvinnor bryter mot den könsmaktsordningen som ännu frodas i vårt samhälle och vårt län utgör inget undantag. Är det detta mönster vi ser även vid val av kandidater inför valet 2014, eller är det åldersdiskriminering, kanske i kombination. I vilket fall har frågorna satts på dagordningen genom Valberedningens offentlgia debatt. Själva är de ofta äldre såväl i ålder som i politiken. Men de hävdar ändå att jag är för gammal för politik alltmedan andelen äldre i väljarkåren växer. Samtidigt är jag född samma år som partiledare Stefan Löfven, 1957. Det finns många exempel på socialdemokratiska politiker som är äldre än så. Så då återstår frågan om hur Partidistriktet kommer att behandla andra ”gamlingar”. Och hur kommer nya för uppdrag i kommun, region och vid idirekta val att sollas fram och stödjas.   

Bakgrunden till debatten i länets media är att valberedningens placerats mig på sjätte plats på listan till riksdagsvalet, är inte dramatiskt i sig. Vi behöver bort från hirarkiskt tänkande och från prestige. Jag vill bedömd utifrån politiska resutat och engagmenag, livet rymmer dessutom så många möjligheter.  
 
Förväntar mig heller inte nu några diskussioner. Vi har inte den traditionen i länet och det som är angeläget för väljarna är inte primärt personfrågor utan att via valet skapa maktskifte för jobb och en rättvisare politik. Mer fokus på den socialdemokratiska politiken och möjligheter att synligöra skillnaderna mellan politiska alternativ är en rekomendation.
 
Men jag är inte ensam att ha förvånats över att valberedningen inför Valkonferensen för riksdagslistan gått ut i media och talat ett helt annat språk. Talat om att det ska bli "spännande", "hoppas på diskussion", "kan hända saker..." Varför skulle Valberedningen vilja mana till oro istället för samling, och i så fall från vem? Kan bara svara att det är inget som är bekant, tvärtom ser jag med förväntan fram emot Valkonferensen som ett positiv avstamp inför valrörelsen.

Däremot kan man förvänta sig att resonemnag om ålder gäller generellt och inte bara mig, och heller inte att det endast gäller kvinnor. För till viss del liknar debatten inför valet 2014 den som fördes inför valet 2004. Har de erfarenheterna tagits tillvara nu?
 
Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin har pekat på behov av föryngring samtidigt som hon valt att rekrytera pensionärer. Delar uppfattningen att erfarenhet ska tas tillvara. Vill samtidigt hävda att jag är bra på förnyelse när det är relevant. Däremot ska förnyelse inte ske för sin egen skull. Men vi behöver inkludera alla åldrar med den bredd av yrkesbakgrund, livserfarenheter som något vi måste ta tillvara. 
 
Däremot konstaterar jag att socialdemokraterna i Värnamo Kommun riskerar att förlorar en plats på nationell nivå. Att jag en gång tackade ja till en plats i riksdagen utgick från att det var förutsättningen för att Värnamo Arbetarekommunen skulle bli repensenterade på riksnivå.  Men nu har Värnamobon tillika Valberedningens ordförande den motsatta meningen. Våra ledamöter ska företräda hela länet, det är visserligen bra men S i Värnamo lär vara tämligen ensamma om att tillämpa den tanken i praktiken. Skulle någon slarva bort en riksdagsplats.

Frågorna har haglat över mig den senaste tiden. Det skriver jag i positiva ordalag, så tack alla. För Partidistriktet återstår däremot när riksdagslistan väl är satt att fundera över hur man ser på jämställdhet och ålder och för S i Värnamo hur man ser på viken av representation på olika nivåer.

Men för mig är det inte något dramatiskt att placeras på icke valbar plats, jag kommer att bidra till valrörelserna som tidigare. Däremot vill jag framöver kunna engagera mig mer med liv och lust lokalt. För det finns så mycket missnöje att möta och så mycket som behöver åtgärdas eller hur?