onsdag 27 juni 2012

Rätten till abort i Turkiet mfl länder

Europarådet har agerat och vi var beredda att åter agera under den pågående mötesveckan i Strasbourg men just nu avvaktar jag men har beredskap för fler iniativ om så krävs för att när kvinnors rätt att bestämma fritt over sin egen kropp och sexualitet är under attack, som nu i flera europeiska länder har vi att agera. För tyvärr ser vi en ökande trend vad gäller lagförslag som begränsar kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, särskilt deras rätt till säker abort. Det gäller även för länder som traditionellt har haft en liberal abortlagstiftning, som bland annat i Lettland, Litauen, Ungern och Ryssland. Nu har Turkiet anslutit sig till den gruppen länder. Det här är oacceptabelt och en backlash för jämställdheten i Europa.

 Men kommer ett förslag med ändringar i den nuvarande abortlagstiftningen verkligen att läggas fram för det turkiska parlamentet. Som sagt, det är osäkert idag liksom hur ett sådant förslag skulle se ut. Kvinnoorganisationer i Turkiet har agerat kraftfullt och det gäller även S-kolleger i parlamentet. Redan den 19 juni överlämnades en protestlista till den turkiska regeringen med underskrifter från över 50 000 personer och ett hundratal organisationer i Turkiet som engagerat sig i kampanjen Say no to abortion Ban in Turkey.

Jag var tillsammans med över 200 andra riksdagsledamöter från hela världen på en stor konferens (IPCI2012) i Istanbul i början av sommaren för att diskutera sexuell och reproduktiv hälsa med delfrågor som och hur vi intensifierar arbetet mot mödradödlighet, stoppar spridningen av hiv och aids samt hur vi kan förbättra jämställdhet och kvinnors rättigheter globalt.

Till min förvåning så gick den turkiska premiärministern Recep Tayyip Erdoğan emot konferensens agenda och chockade oss med sina angrepp på abort som han jämställde med mord. Han gick emot kvinnors rätt att själva få välja hur många barn de vill föda, eler att helt avstå, genom att utrycka sin förväntan om att  alla kvinnor bör föda tre barn. Men inte nog med detta, han argumenterade även emot att kvinnor föder genom kejsarsnitt eftersom det är ”onaturligt”. Något som vi vet skulle öka mödradödligheten. Inte att undra på att många trodde det var fel på översättningen av talet från turkiska, så extremt utvecklades Erdogans tal. Det finns säkert mer än en förklaring, personlig övertygelse som man vill påtvinga andra, dvs religiös konservatism men även pronatalism som syftar till att lösa problemen med lågt barnafödande och med en åldrande och minskande befolkning. En modern familjepoltik verkar dessvärre inte ses som något allternativ för dessa maktens män.  Vi ser hur populistiska partier och politiker i även oheliga allianser använder Europas demografiska utmaningar samverkar för att politik som syftar till att begränsar kvinnors rättigheter. I den kampen blir fråganom abort åter en stridsfråga.

Vi ser även i Sverige att frågan ändras, idag har vi inte en enig linje i utrikespolitiska fora. Allianansen låter abortmoståndare såväl få "deras" platser i delegationer som talartid för att kunna agera mot kvinnors rätt till abort. Vi ser ser även svenska parlamentarikers aktiviteter i de starka orgnisationer mot abort, i vars nätverk de ingår, i Europa och Internationellt. Men om detta räder en artig tystand.