Torsdagen den 17 juni röstade riksdagen om förslaget att ersätta gamla kärnkraftsreaktorer med nya. Med röstsiffrorna 174 – 172 röstades förslaget igenom. Med en mycket knapp majoritet avgjordes en av vår tids viktigaste ödesfrågor. När talmannen slog klubban i bordet så applåderades beslutet. Några borgerliga ledamöter tjoade till och med högt och tydligt.
Vi anser att det är ett respektlöst och föraktfullt beteende mot den stora majoritet som röstade emot utbyggnaden av nya kärnkraftverk i Sverige. Vi undrar hur de två centerpartistiska ledamöter som röstade med oss i oppositionen kände inför ett sådant respektlöst beteende. De väljare som deltog i folkomröstningen 1980 om kärnkraften kunde inte ana denna vändning i kärnkraftsfrågan.
Under våren har uranbrytning och prospektering debatterats livligt. Intresset för att bryta uran i Sverige har ökat då regeringspartierna har kommit överens om att tillåta nya kärnkraftsreaktorer istället för att fasa ut och ersätta reaktorerna med förnybar energi. Hos svenska folket väcker detta oro och vrede. Ingen av dem som röstade på Alliansen i valet 2006 kunde ana att de därmed också röstade för en utbyggnad av kärnkraften.
Vi trodde aldrig att Sveriges riksdag skulle riva upp beslutet att fasa ut kärnkraften och öppna upp för att nya kärnkraftsrektorer ska kunna byggas. Hur kan regeringen och dess företrädare se sina barn och barnbarn i ögonen och säga att detta var ett bra beslut inför framtiden? Hur ska slutförvaringen av kärnavfall kunna ske på ett säkert sätt så att det inte påverkar människor och miljön negativt? Det finns allt för många frågor som vi inte har något bra svar på. Nonchalensen inför kommande generationer är uppseendeväckande. Vi kan inte med gott samvete vältra över på kommande generationer att ta ansvar för ett problem som vi har skapat. / Jag och Margareta Persson, Göte Wahlström, Helene Petersson samt Thomas Strand
PS och antalet tolkningar inom högerpartierna om deras beslut växer DS
