söndag 21 februari 2010

Svar till Tidningen Dagen

Om vi erkänner att högermuslimska och högerkristna grupper idag erbjuder en grogrund för extremism så har redan mycket uppnåtts. Alla har ansvar för att hålla extremister borta från politiskt inflytande i de etablerade partierna. Men Eva Johnsson, Annelie Enochson och Yvonne Maria Werner, alla Kd, samt Bitter Assamo och Abd al Haqq Kielan vill uppenbart inte att den debatten ska ta plats.

Att det finns behov av religionsundervisning bör vi däremot ha en enighet om. Idag finns en stor osäkerhet som bottnar i okunskap om muslimer men påfallde ofta också om andra religioner. I februari kom utslaget i målet mellan diskrimineringsombudsmannen och arbetsförmedlingen som dragit in arbetslöshetsersättningen från en man med motiveringen att han missat en praktikplats när han vägrade skaka hand med den kvinnliga chefen. Arbetsförmedlingen dömdes att betala ut skadestånd till mannen. En dom som inte gynnar den stora majoriteten av muslimerna i Sverige. Tvärtom är jag rädd att de kommer att få det ännu besvärligare på arbetsmarknaden eftersom domen kommer att leda till att arbetsgivarna kommer att uppfatta muslimerna som besvärliga. Katri Linna, DO, har uttalat sig på likartat sätt om ansiktslöja. Arbetsgivare och skolor ska inte riskera dömas för diskriminering om de inte tar emot kvinnor i ansiktsslöja. Däremot ska vi inte gå så långt som att förbjuda människor att gå klädda som de vill på allmänna platser. Samma oförmåga som myndigheter har att hantera islam uppvisar politiska ledare här såväl som i flera andra europeiska länder.

Lika självklart som det är för mig att försvara vars och ens rätt att tro på vad man vill är det också att bekämpa politiska krafter som verkar för kvinnoförtryck och segregering. Därför ser jag med oro på hur naivt de etablerade partierna välkomnar islamistiska företrädare och oviljan att granska strömningar inom etablerade partier.

När Anneli Enocson hävdat att mannen är kvinnas överhuvud är det anmärkningsvärt. Och när Abd al Haqq Kielan i min åsyn verbalt angrep en kvinna som själv valt att inte bära slöja så har jag reagerat. Att Abd al Haqq Kielan försöker distanserar sig från sina tidigare ställningstagande är uppenbart.

Men okunskapen nådde nya höjder när Moderaterna placerar en hårdför islamist som Abdirisak Waberi på sin riksdagslista. Abdirisak Waberi har förespråkat att muslimer i Sverige ska dömas enligt sharialagar. Men det är samma värderingsgrund när Kd-ledamöter som Eva Johnsson vill att privat tro ska stå över lag. Jag har respekt för att abortfrågan kan innehålla svåra ställningstaganden för den enskilda kvinnan, men det är hennes val. Förbud och begränsningar leder obestridligt till illegala och osäkra aborter med en tragisk mammadöd som yttersta konsekvens. Såväl högerkristna som högermuslimer samlas kring uppfattningar som att mannen är kvinnans överhuvud, motstånd mot abort och sexualundervisning samt repektlösa utfall mot hbt-personer. Detta är politiska ståndpunkter som jag bemöter i alla samhällen. Och det är förvånande att Yvonne Maria Werner, professor i historia blundar för dessa samband.

Det är viktigt att de etablerade svenska partierna tydligt tar avstånd från Sverigedemokraternas attacker på muslimer. Samtidigt är det viktigt att skilja på vanliga praktiserande muslimer och islamister med ett politiskt mål om ett samhälle som grundar sig på muslimska texter. Lika självklart som det är för oss att försvara vars och ens rätt att tro på vad man vill är det också att bekämpa politiska krafter som verkar för kvinnoförtryck och segregering. Jag ser inte heller att grupper som plymouthbröderna och wahabister står långt ifrån varandra.

Påvliga rådet för hälsovårdspastoral ska inte styra över vård och omsorg i Sverige. Den samvetsklausul som debattörer för fram skulle också öppna för inte bara påtryckningar utan också trakasserier av personal inom vård och omsorg. I mars tar den årliga uppföljningskonferensen av kvinnokonventionen, CEDAW, plats i FN. När delegaterna i New York samlas för att följa upp Peking-plattformen kommer vi åter att få konstatera hur högerkristna och högermuslimer samsas i oheliga allianser mot sedan länge antagna texter. Vilka kommer då att försvara resultat som vi trodde var säkrade för all framtid?