onsdag 30 december 2009

Oppositionsledare hotas i Iran med dödstraff

Abbas Vaez-Tabasi, talesman för Irans högste andlige ledare Ali Khamenei. har uttalat att

– De som ligger bakom upproret är mohareb (Gudsfiender) och lagen är mycket tydlig när det gäller bestraffning av en mohareb.

Vi hör män placeras sig sjävla bredvid GUD. Män som räds en öppen debatt pekar ut såväl iranier som kritiker utifrån, män och kvinnor, som Gudsfiende. Högermuslimer som låter som de jag hört i Stockholms förort. Men såväl i Iran som här representera de inte majoriteten muslimer heller. En stat ska vara sekulära och tron privat. Irans regim har lika lite rätt som den högerkristna Bush att göra sin tolkning av en tro till övergripande politik. Men Bush kunde röstas bort. Medan iranierna har hållit hårt kritiskerade val med känt resultat.

Hemsidan Rahesabz uppger att journalisterna Mashallah Shamsolvaezin och journalisten Morteza Kazemian samt kvinnorättsaktivisten Mansoureh Shojai tillhör de som gripits.

Ingår skrev jag om att Nobelpristagaren Shirin Ebadis syster doktor Nooshin Ebadi, som inte är känd som aktevist hade arresterats. Men jag skrev även om oron över vad som unde hända idag? Nu kom ett av svaren - hot om dödstraff.

Sveriges ordförandeskap i EU kunde gjort mer men också att Utrikesminister Carl Bildt man kan göra mer. Att regeringen nöjer sig med att via ett statsråds blogg recensera händelserna i Iran är svagt. Ännu väntar jag på Utrikesminister Carl Bildts stöd till kvinnorörelsen. Tvärtom drar regeringen ner stöd till organisationer i Sverige som vill vara samverkanspartners med iranska mr-försvarare. Ambassaden har inte förstärkts. Iniativ låter vänta på sig medan värdefull tid rinner bort.

Rapporteringen från Teheran visar på en allt mer stressad regim. Fd presidentkandidat Mousavis brorson sköts ihjäl i söndags. Osäkerhet om var hans kroppen befinner sig understryker obehaget för vad som sker. Efter 30 vid makten är den försvagade legitimiteten uppenbar.

Den avgörande frågan är vad som blir nästa steg, säger Ardalan Shekarabi, socialdemokratisk politiker med iranska rötter.

Sammanstötningar i Theran men också från några andra stöder kommer rapporter om oroligheter. Och då har senaste året präglatas av oroligheteret. Våldtäkter och tortyr i fängelserna demaskerar regimen. Och kontrollen i sammhället mot de egna medborgarna blir allt hårdare. Media och social media begränas av den allt hårdare censuren. Och jag hörde att Revolutionsgardet har köpt upp landets mobilnät.

Ska Sverige aktivt kunna främja yttrandefrihet och pressfrihet krävs att politiken följer med när ny teknik som sociala medier och opinionsbildning på nätet. Vi använder i dag såväl e-post, bloggar, Facebook och Twitter i en alltmer ökande omfattning – nya vägar för kommunikation som också visat sig kunna tränga förbi regimers kontrollerande ögon. När regeringens sätter företagens konkurrens först ifrågasätter jag om det är den långsiktigt hållabara vägen ens för företagen. Konsumenter kan snabbt skifta över till att använda sin konsumentmakt mot förtryck.

Den kamp vi ser för demokrati och mänskliga rättigheter är fullständigt berättigad. En dragkamp inom regimens egen krests tycks också förekomma mellan de hårdföra och de som vill vissa förändringar.

Inte ens shahen dödade sina landsmän under Ashura, sa oppositions­politikern Mehdi Karroubi. Flera personer har dödats av säkerhetsstyrkorna. Hundratals har fängslats. Repressionen fotsätter öka. Just nu ser det dystert ut för en fredlig reformering av Iran. Det är den vägen som skulle ha det breda stödet. Men vilken väg kan iranier nu pressas in på?

Fördömande upprepas. Jag uttrycka mitt fulla stöd för de som kämpar för demokrati i Iran. Har förväntningar på direktiv till EU-ambassader. Mänskliga rättighter ska respekteras.

Utrikesminister Carl Bildt, EU och omvärlden kan göra mer.