Att den okända konventionen är just Kvinnokonventionen är ingen slump. Kvinnors rättigheter som människor utmanar alltid maktstrukturer i hem samhälle och inom politiken. Men Kvinnokonventionen, CEDAW, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor finns i min verklighet oberoende av hur många som väljer att blunda såväl för dess existens som dess innehåll. Efter att den hade antagits av FN 1979 har ändå hittills 186 stater ratificerat konventionen. En av de stater som ännu står utanför är USA. Därmed står USA även utanför tilläggsprotokoll, granskning och skyldigheten att vart fjärde år rapportera till kommittén samt redovisning till FN-organet Ecosoc. Klagorätten för kvinnor i USA åsidosätts därmed.
Nu finns förväntningar hos kvinnor i USA om att kunna åstadkomma förändringar. Initiativ tas men processen internt av amerikanarna kan understödjas av Sveriges regering och EU. Men även av oss som enskilda och organisationer som vi i UNIFEM. Och tänk om vi kunde se avgörande steg i USA under innevarande år när CEDAW också celebrerar 30 år. Men vad gör regeringen för att kvinnokonventionen CEDAW ska ratificeras också av USA.
Utrikesminister Carl Bildt har svarat mig att diskriminering av kvinnor är en viktig MR-fråga i EU:s gemensamma arbete för mänskliga rättigheter i yttre förbindelser. CEDAW utgör ett grundläggande dokument i detta arbete och EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och kampen mot alla former av diskriminering av kvinnor bygger på detta instrument samt att Sverige och EU har under många års tid uppmanat USA att tillträda Kvinnokonventionen. Detta framförs kontinuerligt i flera olika bilaterala sammanhang, exempelvis inom ramen för EU:s MR-konsultationer med USA.
Men i USA finns ett motstånd mot FN som nådde sin kulmen under president Bush. Så även om sittande president Obama har deklarerat ett annat förhållningssätt så är jag väl medveten om uppförsbacken. Och man vet aldrig när ett öppet fönster kan blåser igen. Men trots detta stannade Bildt torrt vid att konstatera att Sverige formellt tar upp frågan om tillträdande även av denna konvention.
Men när Bildt undviker att ta tag i de nya möjligheterna att understödja processen i USA så nedprioriterar han samtidigt CEDAW.B ildts kollega Hillary R Clinton hävdar däremot gång på gång att USA:s utrikespolitiska mål först kan uppfyllas om kvinnors rättigheter stärks globalt. Hon har tvärt emot tidigare placerat kvinnors rättigheter på en central plats i amerikansk utrikespolitik. Medan granskningar av Carl Bildt visar på ett konstant utelämnande av kvinnors perspektiv i såväl utåtriktat arbete som vid mer slutna överläggningar på sina resor och på UD.
På så sätt följer inte regeringen inte ens sina egna policyer. Och när Clinton nyligen i en intervju i tidningen New York Times lyfte fram koppling mellan kvinnors rättigheter och nationell säkerhet mellan kvinnoförtryck och politisk instabilitet och hur det i sin tur kan ge näring åt politisk extremism så var det en viktig röst för kvinnors säkerhet som hördes. Clinton träffar regelbundet kvinnoaktivister som i Kongo där hon också höll ett starkt tal.
Utan att underskatta svårigheterna så vill jag uppmana Bildt att sträcka ut handen både som Sveriges Utrikesminister men också i egenskap som ordförandeskapet för EU till Clinton.
För den dag USA tillträder CEDAW kommer räckvidden av konventionen också att sträcka sig längre än till USA:s egna medborgare
PS kolla in fb-gruppen om CEDAW 30 år DS
